Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 348. Grays telefoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.
nyare telefonsystem, t. ex. Dolbears samt Gibloney-Thomsons
man tillämpat dem för detta ändamål.
348. Grays telefoner. - Af ganska stor betydelse i
telefoniens historia äro de uppfinningar, som härröra af Elisha
Gray i Chicago. Denne uppfann år 1874 en musikalisk telefon,
hvilken i vissa hänseenden liknar Reis7 förut omtalade, men
med väsentliga modifikationer. Här användes nämligen såsom
receptor en följd af resonnanslådor, med däröfver anbragta
elektromagneter, hvilka såsom ankare hafva järnblecksskifvor,
i samband med hvar sin resonnanslåda och vibrerande i
harmoni med densamma. Medelst en enda tråd Öfverfördes
strömmarne från den såsom ett slags klaver med sexton tangenter
anordnade afsändningsapparaten, och de musikaliska ljud, som
med denna frambragtes, kunde på detta sätt återgifvas med den
mottagande apparaten. - Två år senare uppfann Gray ett
instrument, afsedt att öfverföra menniskorösten genom en
telegrafledning, så att verkliga samtal skulle kunna försiggå på
stort afstånd. Vi se här för första gången bestämdt och
allvarligt angifvet det syfte, som numera telefonen uppfyller,
fastän visserligen på annat sätt, än det Gray ville använda.
Denne utgick från den åsigt, att det verksammaste medlet att
genom en apparat återgifva menniskoröstens vexlande ljud är
att göra bruk af en diafragma eller hinna, hvars dallringar
föranleda fluktuationer i den elektriska strömmens styrka. För
den skull begagnas såsom afsändningsapparat ett bägareformigt
kärl, hvars botten är en tunn hinna, t. ex. af pergament, i
stånd att återgifva de olika tonerna. Från hinnans midt
ned-står en liten metallstång, hvilken nedgår i ett kärl af glas
eller något annat isolerande ämne, hvilket innehåller vatten
eller en annan vätska, som utöfvar stort motstånd. En
elektrisk ström från en stapel genomgår stången och ledes från
dennes nedra ände till vätskan, hvaraf ett tunt lager passeras
på väg till en metallisk ledning i glaskärlets botten. När
hinnan vibrerar, höjes eller sänkes motallstången något och
till följd häraf blifver det af strömmen genomgångna
vätskelagret högre eller lägre, således dess motstånd större eller
mindre. Strömmens styrka kommer därvid att förminskas eller
ökas, och dessa förändringar ega rum på det sätt, som hinnans
vibrationer bestämma. Om nian talar vid den uppåt vända
mynningen af det bägareformiga kärlet, bringas af ljudvågorna
hinnan i vibration, hvaraf uppstår en följd af vexlingar i
strömstyrkan. Dessa fortplantas genom ledningen till
mottagningsapparaten, hvilken har ett slags resonator, ungefär sådan
Helmholtz använder den för ljudets analys, men däri är en hinna
utspänd tvärsöfver. På hinnan är ett stycke mjukt järn fästadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
