Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700 TELEFONEN OCH MIKKOFONEN.
när den beröres, vacklar i sitt läge. Från det ena stödet O
utgår en ledningstråd x, stående i förbindelse med en stapels
.f pol, samt från den andra y en dylik tråd, som förenas med
en telefon och genom denna med stapelns - pol. Strömmen
från stapeln genomgår således kontakterna mellan kolstången
och stöden, ledningstrådarne och telefonen. Om nu ett svagt
ljud frambringas vid skifvan D, t. ex. genom att man lätt för
en fjäder däröfver, eller genom att en insekt går däröfver, höres»
det därigenom alstrade ljudet i telefonen, äfven om det vore
allt för svagt för att omedelbart kunna uppfattas.
Huru mikrofonen verkar är, åtminstone hvad hufvudsaken
beträffar, lätt, att inse. Genom den rörelse, hvari skifvan J?
försättes, förändras oupphörligt läget af de spetsar, på hvilka
kolstången stödes. Men härigenom komma ock de ytterst små
beröringsytorna, som förefinnas mellan stången och stöden,
äfvensom tryckningen mellan dessa att ständigt förändras, och
motståndet för den elektriska strömmen är till följd däraf ock
underkastadt motsvarande vexlingar. Strömmen blifver därför
icke konstant, men undulatorisk och frambringar uti telefonea
vibrationer, svarande mot dem, i hvilka mikrofonen blifvit
försatt. Intensiteten hos det sålunda alstrade ljudet kan vara
större eller mindre än det ursprungliga. Det är endast i fall
det sistnämnda är mycket svagt, som man erhåller starkare
ljud. Vid en viss styrka hos det ursprungliga ljudet, blifver
det af apparaten lämnade lika starkt, men för starkare ljud
eger i stället en försvagning rum. Mikrofonen förstärker
således ingalunda alltid, utan endast de svaga ljuden.
Kontaktmotståndet i mikrofonen varierar mellan vidsträckta
gränser, mellan 0,5 och 100 ohm; vanligen är det dock
omkring 5 ohm. Det växer, när trycket och strömstyrkan
tilltaga. Enligt Beckmanns försök skulle motståndet variera nära
nog i omvändt förhållande till dessas qvadrat och for öfrigt
alltid vara större för en konstant än för en undulatorisk ström.
- För öfrigt har man funnit, att på det att ett mikrofoniskt
kontakt skall vara ändamålsenligt, böra kolen vara polerade
och kontaktpunkterna rörliga, men att kolstången bör ega ringa,
tröghet. Man kan föröka effekten genom kolets uppvärmning.
Åtskilliga teoretiska undersökningar äro utförda beträffande
mikrofonen. Vi inskränka oss till att anföra några resultat,
som Wietlisbach härledt. Antag först, att en mikrofon och en
telefon ligga i samma strömkrets, så att följaktligen icke någon
induktionsrulle begagnas. Det visar sig då, att de låga tonerna,
företrädesvis återgifvas genom apparaten, så att de höga icke
lika lätt erhållas. Klangfärgens förändring kan då endast
undvikas vid helt små amplituden Storleken af den öfverförda
amplituden är omvändt proportionel mot strömkretsens mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
