Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELLS FOTOFON. 761
är i förbindelse med den positiva, hvarannan med den negativa
polen till stapeln. Det totala motståndet är 1200 ohm i mörkret
och 600 ohm vid dagsljus.
Eör att kunna anbringa selenen vid cylindern, upphettas
denna till metalloidens smältpunkt, hvarefter en stång selen,
sådan den i handeln förekommer, gnides däremot, då de
ringformiga mellanrummen däraf fyllas. Temperaturen höjes
därefter småningom, till dess selenens metalliska utseende
försvinner, hvarefter apparaten får afsvalna.
Den nu beskrifna anordningen af fotofonen är på flera olika
sätt modifierad, såväl af Bell som ock af flera andra
vetenskapsmän. I stället för den tunna, böjliga spegeln M har Bell gjort
bruk af en lins, bildad af två tunna, böjliga glasskifvor och en
af dem innesluten genomskinlig vätska. Por att göra ljuset
intermittent användes en roterande skifva med en mängd fina
hål vid omkretsen, så att den därpå fallande ljusknippan
ömsevis genomsläppes och utestänges. Om ljuset sedermera
koncentreras mot selenreceptorn, kan man i den därmed förenade
telefonen höra ett ganska starkt ljud, hvars höjd beror på
skifvans rotationshastighet. Men jämväl utan selenreeeptor,
stapel och telefon kan ett om ock mycket svagt ljud förnimmas.
Anbringas nämligen vid den punkt, mot hvilken ljusstrålarne
konvergera, ett tunt ebonitblad, och örat hålles däremot, höres
en ton, likaså om strålarne fa falla omedelbart i hörselgången.
Det har äfven visat sig, att fibrösa ämnen, såsom vadd, ull etc.
framkalla starkare ljud än hårda kroppar. På grund häraf
konstruerades en receptor, bestående af en konisk kopparlåda,
vid basen sluten med en glasskifva och med spetsen förenad
med ett kopparrör, stående i förbindelse med ett akustiskt rör.
Om i det koniska rummet fibrösa ämnen anbringas, blifver
ljudet, som genom de intermittenta ljusstrålarne framkallas,
starkare, än om en skifva begagnas. Ännu mera förhöjes
ljudintensiteten, om bakom glasskifvan anbringas ett nät af svärtade
trådar. Vid undersökning af olika ämnens förhållande, befanns
det, att kropparnes fysiska tillstånd och färg utöfva det största
inflytande på intensiteten hos de ljud, som medelst dem
frambringas. Ju porösare kroppen är, ju dunklare dess färg och ju
större dess absorptionsförmåga, desto kraftigare är dess verkan.
En ganska vigtig iakttagelse är gjord af Tainter, nämligen
att kimrök, under inflytande af intermittent ljus, undergår så
betydande molekylära forändringar, att en därigenom gående
elektrisk ström lider motsvarande vexlingar till sin intensitet.
Kimrök kan således i detta fall ersätta selen. En fotofonisk
receptor, grundad på detta förhållande, kan förfärdigas af en
på ena sidan försilfrad glasskifva, där man borttagit försilfringen
efter ett antal parallela långa linier, förenade i zigzag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
