- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
xxx

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Kort öfversigt af hufvudpunkterna i metrikens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I öfverensstämmelse med den inom denna rådande
uppfattningen, att hvarje takt ytterst består af ett antal lika stora
taktdelar, vill Böckh t. ex. förklara trokéen (– ⏑) och jamben
(⏑ – – –) såsom genom sammandragning uppkomna ur
tribrachys (⏔ ⏑, ⏑ ⏔) och på samma sätt daktylen och
anapästen ur proceleusmaticus (⏔ ⏑ ⏑, ⏑ ⏑ ⏔), oaktadt
både de gamle metrici och poeternas eget förfaringssätt
tydligt tillkännagifva, att hvarken tribrachys eller
proceleusmaticus höra till de ursprungliga taktformerna, utan fast
mera bildats genom upplösning af dessa samma metra (troké,
jamb, daktyl och anapäst), för hvilka de enligt Böckh sjelfva
skola ligga till grund. Vidare fordrar Böckh i den antika
rytmen samma taktlikhet eller jemnmått med afseende på
de särskilda takternas omfång, som råder inom den
moderna musiken, och påstår, att utan taktlikhet öfver hufvud
ingen rytm kan tänkas. Då emellertid i de antika
versformerna ofta jemte hvarandra förekomma versfötter af
sinsemellan olika omfång, måste denna olikhet ”rytmiskt”
utjemnas sålunda, att den inom hvarje versmått
förherrskande fotens omfång blir bestämmande för alla de andra,
hvilkas omfång på ett eller annat sätt måste bringas i
öfverensstämmelse med den förstnämndas. En i förherrskande
trokaisk rytm förekommande daktyl måste således förkortas
till likhet med trokéerna och erhåller ett tidvärde, som i
modern notskrift kan uttryckas med # # # = # #, en i
daktylisk rytm stående troké deremot förlänges till likhet
med daktylerna, # # = # # #, och de femtidiga takterna,
bacchius och creticus, hvilka ej väl passa i stycke med vår
tids rytmiska föreställningar, förvandlas till sextidiga,
genom att i bacchius den första, i creticus den andra arsis
erhåller tretidig längd (# # #, # # #). Icke särdeles
lång tid derefter har emellertid Böckh i sin 1811 såsom
inledning till Pindari Carmina utgifna stora afhandling ”De
metris Pindari” frångått nyssnämnda teori för taktlikhetens
åvägabringande, såsom stående allt för mycket i strid med
de gamle författarnes vittnesbörd, att mellan de till samma
takt eller versfot börande stafvelserna ej gifves något annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:42:44 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grmetrik/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free