- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
6

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om språket såsom rytmiskt material (ῥυθμιζόμενον)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 KAP. II. OM SPRÅKET SÅSOM RYTMISKT MATERIAL.

för sig delar af en organism, språket, genom hvars
qvantitets- och accentlagar de bestämmas både extensivt till
tidlängden och intensivt till ljudstyrkan. Denna dubbla
bestämdhet hos språkljuden mäste komma i fråga att
tillgodogöras, när språket skall användas såsom ῥυθϑμεζόμενον,
eftersom rytmens väsen just består i en regelbuuden
vexling af tidlängd och ljudstyrka hos på hvarandra följande
rörelsemoment. |

& 7. Fullständigast skulle syftemålet vinnas, om
språkljudens extensiva och intensiva bestämdhet på en gång
kunde användas att återgifva motsvarande förhållanden hos
rytmen. Detta låter sig dock endast undantagsvis göra,
emedan så väl språkets långa och korta statvelser som dess
accenter äro hvar för sig ordnade eftet helt andra lagar än
rytmens. Söker derföre poeten att genom lämpligt val och
anordning af orden bringa dessas stafvelse-qvantitet i
öfverensstämmelse med rytmens fordringar, så råka vanligen
ordaccenterna i strid med den rytmiska betoningen (ictus).
Lägges deremot den språkliga accenten till grund för
versbyggnaden, så vill stafvelsernas qvantitet ej passa ihop med
rytmens qvantitets-förhållanden.. Ettdera elementet, det
extensiva eller det intensiva, måste derföre uppoffras. Det
ena af de båda möjliga förfaringssätten blir då att begagna
språkets långa och korta stafvelser för att gifva uttryck åt
rytmens långa och korta tidsdelar, hvarvid man i de
ojemförligt flesta fall måste lemna derhän, huruvida de
språkliga accenterna komma att sammanfalla med de rytmiska
iectus eller ej. Detta är den metod, som begagnas i grekisk
oeh latinsk versbyggnad. Må man taga den första bästa
vers ur Homerus, eller hvilken antik skald som helst, och
man skall finna, att de språkliga aceenterna icke annat än
tillfälligtvis sammanträffa med rytmens betoningsställen !).
Detta är orsaken, hvarföre man vid uppläsandet
(scanderandet) af antik vers, så vida den skall göra sig gällande
såsom vers, måste. använda en egen, för prosan främmande,

!’) I den latinska versbyggnaden har man trott sig märka ett bemödande,
att delvis bringa accenterna i öfverensstämmelse med rytmens iectus. Se
närmare härom under den episka hexametern, & 79.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:42:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grmetrik/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free