- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
8

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om språket såsom rytmiskt material (ῥυθμιζόμενον)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 KAP. II. OM SPRÅKET SÅSOM RYTMISKT MATERIAL.

och två oaccentuerade stafvelser, men hvilka tre stafvelser
hafva i det närmaste samma längd. Med ett ord, den
svenska wversen är byggd på accent lika fullständigt som den
antika på qvantitet. Om således de från antiken allmänt
kända och begagnade tecknen — och — användas i svensk
metrik (och de kunna saklöst användas), måste man noga
ihogkomma, att de i sådant fall betyda icke lång och kort,
utan accentuerad och oaccentuerad stafvelse.

& 8 Ofvan antydda, för den moderna versbyggnaden
egendomliga, förhållanden äro i viss mening af vigt äfven
från den klassiska metrikens synpunkt. De utöfva nämligen
ett ej obetydligt inflytande på wvårt sätt att läsa antik
vers. Visserligen får man teoretiskt lära, att den grekiska
och latinska versen är bygd icke på accent, utan på
qvantitet; men det är långt ifrån, att vi vid uppläsandet af antik
vers äfven praktiskt iakttaga qvantitetsförhållandet. Hvad
vi iakttaga, är egentligen endast de rytmiska eller metriska
accenterna, och då dessa å ena sidan äro oberoende af
ordaccenterna, å andra sidan vanligen, och i många versmått
(t. ex. hexametern) alltid, falla på lång stafvelse, förledas vi
till att tro oss genom markerandet af dessa metriska
accenter äfven hafva markerat stafvelseqvantiteten. För att
öfvertyga sig om riktigheten af detta påstående, behöfver
man blott på vanligt sätt scandera en hexameter, t. ex.

ἄνδρα μοι ἔννεπε μοῦσα πολύτροπον, ὃς μάλα πολλὰ
och samtidigt slå eller stampa takten. Man skall då finna,
att hvarje stafvelse i en daktyl får ett taktslag, och att
dessa tre taktslag hafva nästan lika längd. Vi läsa således
den grekiska daktylen på samma sätt, som vi läsa den
svenska, hvilken, efter hvad vi nyss visat, består af tre i
det närmaste lika långa stafvelser med accent på den
första.

Vill man nu i stället försöka att läsa samma hexameter
på ett sätt, som verkligen öfverensstämmer med dess
stafvelsers inbördes qvantitetsförhållanden, så vinner man detta
syftemål säkrast genom att uppdela hvarje daktyl i fyra
lika taktslag, af hvilka två falla på den långa stafvelsen,
ett på hvardera af de två korta:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:42:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grmetrik/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free