Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Till den daktyliska taktarten (γένος ἴσον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄNGARE. OCH FRIARE ANAPÄSTER. 89
B) Friare anapäster (anapeesti non legitimi), hvilka
med uppgifvande af anapästernas ursprungliga bestämmelse
såsom marschrytmer, användas i rentlyriska kompositioner,
synnerhet ofta af klagande innebåll (307»vow).
8 103. I de strängare anapästerna är paroemtiacus
oeftergiflig såsom slutvers (clausula) i hvarje system, men å
andra sidan också inskränkt till blott denna plats i systemet.
Alla de föregående tetrapodierna äro nödvändigt
akatalektiska.
I dessa akatalektiska dimetrar kunna i öfverenstämmelse med de
$ 99 uppställda reglorna samtliga anapästerna utbytas mot spondéer,
och dessa i sin ordning upplösas till daktyler. Bland dessa tre
taktformer äro emellertid de rena anapästerna de talrikaste och utgöra
nära hälften af samtliga i dessa rytmer förekommande takter.
Spondéerna träffas mest i första foten af hvarje dipodi, och i ännu
högre grad gäller detta om daktylerna. I dipodiens andra rum
synes man ej gerna hafva användt daktylen, med mindre än att
den föregående takten har daktylisk form. +Då emellertid den
dubbla daktylen medför en ej obetydlig brytning i den anapästiska
rytmen, är det naturligt att sådana daktyliska dipodier skola vara
temligen sällsynta. Exemplen på daktyl i andra rummet af en
dipodi med anapäst eller spondé i det första, såsom
ἄγε δὴ καὶ χορὸν ἅψωμεν, ἐπεὶ (Βυπι. 807),
χϑόνα σύγχορτον Συρίᾳ φεύγομεν ( ββοϊι. Suppl. 5),
ἄλλη δ᾽ ἄλλοϑεν οὐρανομήκης (Αμαια. 92),
ἡμεῖς μὲν ἵμεν καὶ συνϑάψομεν (ϑορί. 1068),
äro jemförelsevis högst fåtaliga (inalles några och tjugu i hela den
dramatiska litteraturen) och delvis till läsarten osäkra, om än R.
Klotz de numero Anapeestico p. 14 ff. går för långt, då han tror.:
alla dessa ställen böra genom emendation förändras. De i fråga
varande ställena äro utom de ofvannämnda: /Esch. Persee 46,
Agam. 358, Cheph. 401, Sept. 827, Soph. Aj. 1404, Oed. Col.
1778. Eur. El. 1353, Ion. 105, 109, Aristoph. Nub. 326, 351,
409, Equ. 524, Pac. 995, 1010, Wesp. 673, 708, 1490, Eccles.
669, 677.
& 104. Proceleusmaticus är åtminstone i tragedien helt
och hållet utesluten från de strängare anapästerna.
I komediens strängare anapäster skall den, enl. Hermann El.
p. 576, någon gång förekomma, och såsom exempel anföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
