Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Till den pæoniska taktarten (γένος ἡμιόλιον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 KAP. X, A. KRETISKA VERBSEB.
från de gamle metrici upptaget betraktelsesätt, bruka ställas
i spetsen för hela taktarten såsom dess zzovg xvpcog.
A. Kretiska verser.
& 201. Bland den påeoniska taktartens versfötter är
kretikern den allmännast förekommande. Den synes hafva
bildat hufvudelementet i de gamla från Kreta
härstammande danskompositionerna och derifrån upptagits i den
doriska lyriken, t. ex. hos Aleman fr. 38 och Pind. OL II.
Bacchylides har enl. Hephestion (p. 82 Gaisf.) diktat hela
sånger på kretiskt versmått. För komediens lyriska
partier, hvilka brukade beledsagas af liflig och uppsluppen
dans (x00oda5), var den kretiska rytmen särdeles passande
och blef äfven flitigt använd. Deremot var den mera
främmande för den i tragediens chorstrofer rådande stämningen
och förekommer der endast sparsamt.
På grund af sin form (två långa stafvelser omgifvande en
kort), har kletlkern hos en del metrici (t. ex. Heph. Schol. p. 171
Gaisf.) namnet αμφιμαπρος Enligt Aristides de mus. p. 38
Meib., har den kretiska takten åtminstone hos musici äfven kallats
παι’ων διάγυος. Ἡνδὰ denna benämning: egentligen kan åsyfta,
är icke lätt att säga. Misslyckad är utan all fråga Aristidis egen
förklaring, att dicyvirog är liktydigt med diyviog (tvåledad), och
att takten så skulle kallas, emedan dess tre stafvelser (eller toner)
tillsamman bilda blott två onueta eller taktdelar!). Dels är
nemligen dicayviros för δίγυεος Θῃ etymologisk orimlighet, dels äro
de två taktdelarne alldeles icke något egendomligt eller
utmärkande för den kretiska takten.
& 202. Den kretiska takten användes dels i sin
grundform, dels ofta med upplösning i slutet (paeon primus — — - )
mera sällan med upplösning i början (peon quartus z> — —).
Alla tre formerna äro förenade i en af Heph. p. 79 Gaisf.
ur Aristophanis T’eweyoi anförd vers:
!) Aristides 1. 1. παέων ὸ“ιαγυιος μεν x ua/gag ϑέσεως χαὶ βοαχείας,
χαὶ μαχρᾶς ἄρσεως . . . διάγυος μὲν οὖν εἴρηται οἷον δίγυιος. δύο
γὰρ χρῆται σημείοις. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
