- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
219

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Verser af blandad rytm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EPITRITERNAS RYTMISKA FÖRKLARING. 219

siska taktarten. Visserligen kan det anmärkas, att den epitritiska
och triplasiska taktarten ömsesidigt utesluta hvarandra, emedan, i
och med detsamma som epitritens troké göres till en triplasisk
takt, epitriten sjelf upphor att vara en verklig epitrit och i stället
öfvergår till en zzodg ὀχτάσημος, hvars arsis och tbesls äro till
omfånget lika, och hv1lken tol_]akthgen hörer till yévog tov I.
δακtTvÅixOv, icke till yévog Éxitortov. Denna omständighet behöfver
dock icke verka någon ’ synnerlig betänklighet, då äfven de gamle
metrici sjelfve endast med mycken reservation erkänna den
epitritiska taktarten, och det anmärkta förhållandet dessutom kan
förklaras så, att den ifrågavarande taktformen vid vanlig metrisk
(enoch två-tidig) stafvelsemätning framställer sig såsom epitritisk,
men vid mera rationelt rytmisk stafvelsemätning såsom
sammansatt af en fyrtidig triplasisk takt och en spondé, således tillhörande
den daktyliska taktarten. Större vigt hafva deremot de skäl, som
från annan synpunkt kunna anföras mot sist åberopade mätningssätt.
Dels förekommer det nemligen understundom, ehuru visst icke ofta,
att i den epitritiska takten trokéens första stafvelse är upplöst till
två korta, hvilket naturligtvis svårligen låter förena sig med denna
stafvelses tretidiga längd, t. ex. Pind. Py. IV, 8:

w w

N — — — N — —

Ζιὸς ἐν ’μμωνος ϑεμέϑλοις,

dels är i de doriska chorstroferna understundom epitritens
slutstafvelse behandlad såsom anceps (— — — —), hvilket icke står
väl tillsammans med en strängt åttatidig mätning. TI betraktande
af dessa omständigheter torde det rådligaste vara att betrakta
epitriterna på det ofvan ($ 242) antydda sättet såsom trokaiska
(eller jambiska) dipodier med irrationel förlängning. Tydligt är att
denna med få undäntag konseqvent iakttagna förlängning afser att
åt de i sig sjelfva lätta och dansande trokéerna gifva en fastare
och med den doriska lyrikens allvarliga stämning mera
öfverensstämmande gång. Deremot torde det få lemnas derhän, huruvida
regelmässigt återkommande förlängning af hvarannan arsisstafvelse
för de gamles uppfattning verkligen förändrat den trokaiska
rytmens art eller närmat den till en epitritisk, äfvensom i hvad mon
något slags utjemning af taktförhållandet kommit i fråga, eller hvilka
medel för detta ändamål blifvit använda. Slutligen må anmärkas,
att i förhållande till epitritus secundus, om hvilken hittills
hufvudsakligen varit fråga, den mera sällan förekommande
epitritus tertius lämpligen kan betraktas såsom en anakrusisk form.
Om nemligen framför en katalektiskt slutande serie af epitriti
secundi ställes en lång anakrusis, låter denna serie med inräkning af
anakrusen uppdela sig i epitriti tertii:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:19:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grmetrik/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free