- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
248

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Strofbyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 KAP: XII. STROFBYGGNAD.

antingen med den ena eller den andra af nämnda klasser.
I sjelfva verket synes det äfven naturligt nog, att för de
både till innehåll och metrisk form allvarligt högtidliga
daktylo-epitritiska sångerna dorisk tonart varit den mest
använda, likasom äfven att äolisk tonart företrädesvis väl
lämpat sig till de lätta och lekande logacediska rytmerna.
Men att något nödvändigt och konstant samband egt rum
mellan dessa tonarter och de ifrågavarande rytmerna, är
icke sannolikt. Snarare låter motsatsen bevisa sig. I en af
de ofvan anförda Pindariska sångerna (Nem. VIIT), hvilken
sjelf tillkännagifver sig sågom komponerad i lydisk tonart,
är rytmen strängt daktyloepitritisk. Sammalunda synes
förhållandet vara i en strof hos Stesichorus (fr. 34), hvars tonart
uppgifves såsom phrygisk. Å andra sidan har enligt
Plutarchus de mus. k. 17 den doriska tonarten varit använd äfven
i zaeodévia Och ἐρωτικά, hvilka väl svårligen i rytmiskt
hänseende företett någon likhet med de allvarsamma
daktyloepitritiska chorstroferna. Benämningarne dorisk och äolisk
för de ifrågavarande typerna af metrisk strofbildning torde
derföre vara föga lämpliga. Men ännu mindre låter den s. k.
lydiska strofarten fastställa sig såsom någon egen metrisk
typ, och huru vanskligt det är att i de oden, för hvilka
icke lydisk tonart finnes angifven, sluta sig till densamma
af den metriska bildningen, bevisas bäst deraf, att Hermann
och Böckh sjelfve ofta äro af väsentligt olika mening, om
hvilka strofer böra räknas såsom lydiska eller icke.

& 268. Prof på daktylo-epitritisk strofbyggnad finner
man i de bibehållna fragmenterna af- Aleman, Stesichorus,
Bacchylides, Simonides. Hufvudrepresentanten för densamma
är dock Pindarus, hvilken med fulländadt mästerskap
begagnat detta kompositionssätt i halfva antalet af sina
segersånger samt dessutom äfven i hymner, dithyramber, oxoa,
ϑρῆνοι τὰ. πι. Pindari daktylo-epitritiska strofer, i hvilka
innehållet och stämningen förträffligt harmoniera med den
metriska formens lugna allvar, bestå till större delen af
ganska långa, dikoliska och trikoliska, mera sällan
tetrakoliska och pentakoliska verser. Dessa verser äro för
öt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:42:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grmetrik/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free