- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
249

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Strofbyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAKTYLO- EPITRITISKA OCH LOGACEDISKA STROFER. 249

rigt dels rent daktyliska, dels epitritiska, dels sammansatta
af båda dessa taktarter eller så kallade daktylo-epitriter
(se 8 246). Exempel på den daktylo-epitritiska
strofbyggnaden i dess renaste form finner man i OL. III, Py. III, IV,
XII, Nem. I, IX, XI, Isthm. II. På andra ställen är den
daktylo-epitritiska rytmens allvarliga stränghet väsentligen
mildrad genom en oftare förekommande upplösning af
epitritens första, stundom äfven af dess andra, längd,
slutstatvelsens behandlande såsom kort eller såsom anceps både i
epitritiska och daktyliska kola, hvarigenom epitriten
fullständigt återgår till trokaisk dipodi och den daktyliska
rytmen närmar sig till logacedisk, anakrus at två korta
stafvelser och slutligen genom inblandning af alloiometriska,
hufvudsakligen logacediska, verser. Exempel härpå äro Ol.
VII, VIII, X, Py. I, IX, Nem. V, VIII, X samt i synnerhet
Isthm. IV.

$ 269. En skarp motsats mot den allvarligt
högtidliga rytmen i de daktylo-epitritiska chorstroferna, bildar de
logacediska strofernas bevingade rytm, hvilken ofta genom
talrika upplösningar erhåller karakteren af en sprittande
liflighet. Inom denna strofart kan man vida mera än inom
den daktylo-epitritiska spåra en genomgående skiljaktighet
i kompositionssättet hos olika skalder. Sålunda urskiljer
man med lätthet två olika stilarter, af hvilka den ena
hutvudsakligen representeras af Simonides, men för öfrigt
förekommer redan hos ÅAleman och Ibycus. I
öfverensstämmelse med den milda och jemna tonen i denna
Simonideiska logacedstil användas upplösningar endast sparsamt. En
stor del af verskola hafva ett jemförelsevis betydligt
omfång (pentapodier och hexapodier). Hvarje logacediskt kolon
innehåller i allmänbet två ἃ τ ἀΔΚΙΎΪΟΓ (λογαοιδικὰ πρὸς
δυοῖν och Z9ås tocoiv), och bland de alloiometriska (ej
logaediska) verserna äro flertalet rent daktyliska. Hos Pindarus
deremot, hvilken jemte Bacchylides representerar den andra
stilarten, är stämningen sprittande liflig, stundom nästan
passionerad, och i öfverensstämmelse dermed förekomma
upplösningar i öfverflödande mängd. Kola äro till största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:42:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grmetrik/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free