Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Strofbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 ANTITHETISK KOMPOSITION.
likformiga strofer !). En hypothes om ursprunglig symmetrisk
komposition af Hesiodi sånger, särdeles Theogovien, är framställd
redan af Gruppe och Hermann ?) och har äfven, efter hvad det
syues, bekräftats genom senare undersökningar?), om än genom den
Hesiodeiska textens starkt interpolerade beskaffenhet denna inrättning
som oftast undanskymmes och endast med största varsamhet kan
uppsökas. Sammalunda synes förhållandet vara med de s. k.
Homeriska hymnerna.
& 203. De dramatiska texterna erbjuda genom den
jemförelsevis mera ursprungliga form, i hvilken vi ega dem, tillfälle
till säkrare iakttagelser rörande det för den grekiska poesien
utmärkande symmetriska eller antithetiska kompositionssättet äfven
utom lyrikens område. Afven för den ytligaste betraktelse är det
uppenbart, att i närheten af chorsångerna eller i allmänhet af
dramats lyriska afdelningar icke blott i de med dessa ofta omedelbart
sammanhängande anapästiska systemerna (se $ 285), utan äfven i
sjelfva trimeterpartierna, en antistrofisk eller antithetisk gruppering
af verserna är rådande. På senare tid har man emellertid funnit,
att samma antithetiska gruppering som oftast återkommer så väl
inom den egentliga dramatiska dialogen som inom de i densamma
inlagda längre talen, och ju mer uppmärksamheten blifvit riktad
åt detta håll, i desto vidsträcktare omfattning har man funnit denna
lag vara tillämpad.
Redan G. Hermann har i sin metrik vidrört detta förhållande,
dock utan att närmare utföra teorien derom, och han tyckes vilja
inskränka den ifrågavarande responsionslagen hufvudsakligen till
sådana partier, der skådespelarne tilltala och svara hvarandra vers
om vers (orwyouvJia) samt några dermed närbeslägtade delar af
den dramatiska dialogen ?). Ett nytt och öfverraskande uppslag
gaf Ritschl genom sin 1857 framställda snillrika hypothes angående
antithetisk parallelism mellan de sju sändebudsberättelserna och de
motsvarande sju talen af Eteocles i Aeschyli Septem c. Thebas
1) Utförligare belysning af dessa’ förhållanden finner man i Köchlys båda
afhandlingar: De carminibus Tliadis diss. IV. Zärich 1857, och De genuina
Catalogi Homerici forma diss. Zurich 1853. Praktiskt genomförda och
åskådliggjorda äro Köchlys åsigter om det ursprungliga strofiska kompositionssättet
i de Homeriska dikterna i hans Iliadis Carmina XVI scholarum in usum
restituta, 1861. s
2) Gruppe öber die Theogonie des Hesiod, Berlin 1841. Hermann de
Hesiodi theogonise forma antiquissima Lips. 1844.
3) Gerhard iäber die Hesiodische Theogonie, Abh. der Berliner Akad’. 1856,
Köchly Akad. Vorträge und Reden 1859.
t) Hermann Elem. och Epit. doctr. metricee lib. III, cap. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
