Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon skulle gerna velat ropa: här är jag, likadan som förr!
men hon kunde ingenting säga, och derför såg henne heller
ingen nu.
Den tid, som nu kom, var en lycklig tid för
grosshandlarens unga fru, och hon glömde både bokskåp och böcker
för alla de nöjen, som följde tätt på hvarann. Men länge
varade dock icke lyckan, ty snart hände nästan dagligen att
grosshandlaren ensam sökte nöjena, och Maria satt då ensam
i den stora våningen. Då gick hon ibland till bokskåpet för
att taga ned en bok, och för hvar gång hon det gjorde,
suckade hon så djupt, att det skar ända in i själen på den
lilla sagoboken. Sent en afton kom hon med ett ljus till
skåpet och lyste på alla titlarne, men ingen tycktes behaga
henne. Till sist tog hon sagobokens granne, romanen, och
då i det samma ljusskenet föll på den trasiga permen, som
hängde ned bakom hyllan, utropade hon: — Hvad kan det
vara för en, som fallit ner? — Med sina fina händer
lösgjorde hon sakta sagoboken och tog den fram till
divansbordet. Der öppnade hon boken, och hennes ögon började att
stråla. — Ack, det är ju du, min barndoms käraste vän! —
hviskade hon och kysste den lilla bokens skrynkliga blad,
och de varma kyssarne gåfvo sagoboken minnet åter, så att
hon nu mycket väl kom i håg den lilla flickan, som så ofta
kom till hennes forna matmor och då alltid begärde att få se
bilderna i sagoboken. Hon var nu icke barn längre, men
hennes ögon voro de samma som förr, och på dem kände
sagoboken igen henne.
Hela den qvällen gjorde den unga frun ingenting annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
