Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i andra riktningar å landsbygden Med sina dragare
hemforslade det de lifsförnödenheter och varor som af farmarne köptes i deras
handelsbod. Detta gjorde de dock ej utan skälig ersättning. Så
fordrade bolaget i frakt för en barrel mjöl från Marine till Swede Lake
en dollar. Att dessa vinningslystne amerikaner väl förstodo att rikta
sig på de nykomne svenskarnes bekostnad var naturligt. Såsom ett
exempel må anföras, att för en barrel mjöl som i Illinois kostade fyra
a fem dollars samt i frakt för densamma pr ångbåt från sistnämde stat
till Marine en dollar. Detta mjöl, som således i allt kostade bolaget
fem a sex dollars, såldes till settlarne för tio a femton dollars pr barrel.
I sanning en vacker vinst. Ett pund fläsk kostade 20 a 25 cents.
Kaffe, the, socker och andra lifsförnödenheter voro i förhållande
därefter ovanligt dyra. Våra nykomna landsmän fingo ej lefva
kräsliga. Måttligheten blef för dem en nödtvungen dygd. Naturen visade
sig dock hjelpsammare och mera gynsamt stämd mot dem än deras
snikna medmenniskor. Skogarne hvimlade af villebråd och sjöarne
af fisk, som mången gång bidrog att förskaffa nykomlingen en läcker
måltid.
Indianerne svärmade öfverallt i skogarne. Mången fäktning
utkämpades mellan Sioux- och Chippewa-indianerne vid denna
tid inom den landsträcka, som nu utgör Washington och Chisago
counties. Gränslinien mellan dessa två indianstammar var
hufvudsakligen densamma, som nu utgör skilnaden mellan dessa två counties.
Chippewas hade sitt tillhåll i norr och Sioux i söder. Om vintrarne
brukade dessa senare i stort antal slå läger på en ö i Big Lake, som
ännu efter dem kallas Indian-ön. De hade därstädes en ordentlig
stad eller by med regelbundna gator mellan hyddorna. En vakt eller
post var alltid utställd på en hög utskjutande udde i sjön, för att
vakta för öfverrumpling af ovänner från norr. Under dessa vintrar
anställde deras unge krigare stor förödelse bland villebrådet i skogarne.
Det säges att de endast under en vinter dödade omkring 1,200 rådjur.
Dessa indianer visade sig alltid fredliga och vänligt sinnade mot de
nykomne settlarne. Vi hafva ej hört att de tillfogade desse senare
någon skada eller förargelse på ringaste sätt. Ofta tillbytte de sig af
de hvita matvaror för dem sjelfva och hö för deras hästar, af hvilka
de medförde ett stort antal, men de betalte alltid ordentligt, för det
mesta med rådjurskött (venison), någon gång ock med penningar.
Ehuruväl, såsom vi nyss sade, de aldrig tillfogade våra landsmän
någon harm, injagade de dock mången gång fruktan och rädsla hos dem,
hvilket ej heller är att förtänka. Man tänker sig en nykommen
qvinna, van vid att i fosterlandet vara omgifven af vänner och bekanta,
under mannens frånvaro lemnad ensam i stugan i skogen,kanske miltals
skiljd från närmaste granne, plötsligen finna huset omgifvet af vilda
menniskor med fantastiskt utmålade ansigten och hufvudena prydda
med stora svajande fjädrar och som ofta i stort antal inträngde och
uppfyllde den låga kojan, talande ett språk, som var för henne
främmande. Hvem skulle ej vid ett sådant tillfälle och under sådana
omständigheter känna fruktan? Hvem hindrade väl dessa vilda och
laglösa menniskor att tillintetgöra de hvita främlingarne, som voro kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
