Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
na från fjerran länder, att beröfva och bortjaga den röde mannen från
hans af fäderne ärfda jagtmarker ? Hvem ? om ej den högre makt,
utan hvars vilja ej ett hår krökes på våra hufvuden. Han, de
värnlösas tillflykt och torsvar, höll sin skyddande hand öfver dem, som till
honom satte sin förtröstan och afvärjde från deras hufvuden hvarje
fara. Vi, som på senare tider kommit hit till landet, kunna ej, när vi
se dessa bördiga fält eller snygga och beqväma bostäder, göra oss en
föreställning om de otroliga lidanden och försakelser våra
förstkomne landsmän hade att utkämpa innan de nådde den välmåga och
det oberoende, hvaraf de såväl hafva gjordt sig förtjenta. Heder åt
dessa män och qvinnor, hvars orubbliga mod och okufliga jernvilja
aldrig sveko i farans och pröfningens stunder och som med deras
ståndaktighet, ihärdighet och flit röjt vägen för kommande slägten.
En sorglustig episod från den första settlingens dagar må här
omnämnas. Ett nykommet par hade bosatt sig långt aflägset i skogen ;
hustrun var en dag sysselsatt att grafva en grop i jorden för något
ändamål. Hennes uppkastande af jorden ur gropen, förorsakade en
rörelse i buskarne, som varsnades af ett par jägare—amerikaner, från
andra sidan af en liten sjö. Jäcarne, som ej observerade någon
menniska,trodde att ett vilddjur åstadkom omtalade rörelse. Den ene
af dem sköt och träffade qvinnan i benet, som vid smärtan uppgaf ett
skri. Mannen, som hörde sin hustrus nödrop, skyndade till stället
och då han fick kännedom om saken, fattade han genast sin dubbelbössa
och började förfölja de svagsynte jägarne. Dessa, som fruktade
mordvapnet i den förorättade äkta mannens händer, retirerade genom
skogen, i hack och häl förföljda af den vredgade mannen, hvilken de
trodde vara besatt af en ond ande. Rolerna voro nu ombytta. De,
som förut varit jägare, blefvo nu villebråd. Att genom samtal söka
komma till uppgörelse af saken var fåfängt, ty ingendera parten
förstod hvad den andra sade. Så fortgick jagten på obanade stigar
genom skogen, till den 4 mil därifrån boende grannen, dit förföljaren,
med bössan ständigt riktad mot sina förelöpare, lyckades jaga
desamma. Grannen, som lyckligtvis förstod engelska språket, fick nu
uppträda som tolk. Den olycklige skytten, som sjelf var läkare, måste
befria qvinnan, som till all lycka ej var farligt sårad, från det
hårdsmälta piller han ofrivilligt hade gifvit henne, samt dessutom betala
en skälig skadeersättning. Så slutade denna jagt med ömsesidig
tillfredsställelse för alla deltagarne däri.
Den första svenska prest, som, oss veterligt, besökte settlementet,
var den såsom stiftare af St. Ansgarii-församlingen i Chicago
bekante Unonius. Han var här i början af 1850-talet, hvilket år kan ej med
säkerhet uppgifvas. Han höll gudstjenst i Daniel Nilsons hus, vid
hvilket tillfälle ett par sammanvigdes och två barn döptes. Det ena
af dessa barn tillhörde svenska föräldrar och det andra den förr om-
nämde tysken von Kuster.
Bland äldre svenske settlare, som hitkommit, nämnes
prestmannen Agrelius, hvilken var bosatt vid Big Lake. Han hade varit prest
i Sverige och kom till settlementet före 1855, vi veta ej med
bestämdhet hvilket år. Han brukade besöka settlarne i deras hem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
