Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att kanna återgifva en berättelse om svenska settlementet i
Afton, måste vi börja med Jacob Falström. Redan förut i berättelsen
om Marine settlementet, hafva vi- nämnt några ord om denne man,
men dels emedan hans lefverne egentligen hör till Afton-settlementet
och del»* einedan hvad vi förr om honom anfördt är både otillräckligt
och otillförlitligt, gå vi nu att utförligare meddela hans
lefvernesbe-skrifning efter de upplysningar vi lyckats erhålla såväl af hans ännu
lefvande hustru och barn, som af äldre settlare i Minnesota.
. Jacob Falström var född i Stockholm den 25 Juli 1795, där hans
fader lärer varit en förmögen porslins-fabrikör och handlande. Yid
12 års ålder åtföljde han en onkel, som var sjökapten på en resa till
Nord Amerika, troligen Hudson Bay. Denna utflykt väckte hans håg
för resor och äfventyr och då hans onkel nästa gång företog en resa
till dessa trakter, erhöll unga Jacob dock ej utan invändningar sina
föräldrars tillåtelse att ånyo medfölja. Vid ett tillfälle under denna
resa, då fartyget låg för ankar vid någon obebodd kust erhöll Jacob
onkelns tillåtelse att gå i land och jaga. Under förföljandet at några
foglar aflägsnade han sig från hafstranden och kamraterna. Han
försökte att återvända, men förirrade sig i stället allt djupare och
djupare i skogen. Genom rop och lossande af skott sökte han göra sig
hörd af kamraterna, men inget svar erhölls. Vildmarkens tystnad och
ensamhet omgaf honom från alla sidor. Det börjrde regna, hans
bössa och ammunition blefvo genomvåta och ville ej Jängre gifva eld.
Hela dagen fortsatte han sitt sökande efter hafskusten, men
förgäf-ves. Vid skymningens inbrott ville han uppgöra eld, men elddonet,
som blifvit fuktigt af regnet, nekade honom sin tjenst. Uttröttad af
dagens vandringar och fruktlösa försök att återfinna sina vänner, med
kläder genomdränkta af det ihärdiga regnet utan någon eld att torka
desamma, eller uppvärma sina stelnade lemmar, samt tärd af en
gnagande hunger och i saknad af ringaste föda att kunna stilla den med,
sökte han sitt nattläger under en knllfallen trädstam. Hvilka känslor,
som denna natt uppfyllde det ensamma barnets sinne låtei lättare
tänka sig än beskrifvas. Hans ställning var i sanning kritisk nog att
väcka bekymmer hos en fullmogen och bepröfvad man, ännu mera då
hos ett 14 års gammalt barn. Vilddjurens skri och tjut samt många
andra underbara ljud, som under nattens ogenomträngliga mörker,
störde urskogens ödsliga tystnad, hindrade den välgörande sömnen
att skänka krafter och styrka åt den uttröttade vil sefar ne, hvars
uppskrämda fantasi höll honom vaken på hans obeqväma läger. Vid
dagens inbrott steg haa upp och fortsatte sin vandring för att uppnå
sjökusten. Hela dagen irrade han kring i skogen och påträffade mot
aftonen én mindre sjö vid stranden af hvilken han fann en död fisk,
som han åt med begärlighet och som någorlunda stillade hans hunger.
Utmattad sökte han ånyo sitt läger under ett kullfallet träd och föll i
sömn. På detta sätt fortsatte han att vandra i vildmarken under nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
