Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
fast vid hennes kropp, och vattnet rinner ned efter
hennes bara ben, och hon träder med de skära
fötterna i den mjuka, kalla dyn, som halt glider till
sides under fotbladet. Och vinden . . . buskarna rifva
henne och slita sönder hennes kjortel, nej, hon har
ju ingen kjortel på sig . . . som den slet sönder mitt
bruna kjol! — det måtte visst allaredan vara nötter
i Fastrupland, alla de nötter, som funnos pä Viborgs
marknad .. . Gud vet, om Ane har fått ro för sina
tänder . . . Nej! Brunhilda! — den vilda hästen
spränger i väg . . . Brunhilda och Grimmild — drottning
Grimmild vinkar åt männen, vänder sig och gär
bort. Och de släpa fram drottning Brunhilda, och
en kortväxt, svart karl med tunga, långa armar, en
som Bertel i Bomhuset, tager i hennes bälte och rycker
det öfver henne, och han kaflar hennes öfverklädning
och hennes underkjortel af henne, och med sina svarta
näfvar stryker han guldringarna af de hvita, mjuka
armarna, och en stor, halfnaken, brun och luden karl
lägger sin håriga arm om hennes lif, och med sina
plumpa, breda fötter trampar han sandalerna af henne,
och Bertel vecklar hennes långa, svarta lockar om
sin hand och släpar bort henne, och hon följer honom
med framböjd kropp, och den store lägger flatan af
sina svettiga händer på hennes nakna rygg och knuffar
henne fram, fram till den svarta, frustande hingsten,
och de slänga ned henne i det gråa dammet på vägen
och de knyta hästens långa svans om hennes
fotknölar ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
