Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
mig ligga full? Det är den tack, en får! Sofva bort
mitt rus! — ja, gifve Gud jag måtte få sofva, gifve
Gud jag måtte sjunka död ned för er, när I drar
spott och spe öfver mig...»
Hundarne skälde till ute på gården, och hofslag
ljödo under fönstren.
Ane torkade hastigt sina ögon, och Erik Grubbe
öppnade fönstret och frågade, hvilken det var.
»Ridande bud från Fovsing», svarade en af
husets karlar.
»Så tag hans häst och låt honom komma hit in»,
och dermed blef fönstret stängdt.
Ane satte sig till rätta i stolen och skyggade
med handen för sina rödgråtna ögon.
Derpå kom budet in och medförde helsning och
vänskap från stiftsbefallningsmannen Christian Skeel
till Fovsing och Odde, som lät förmäla, att han i dag
hade fått stafett om att kriget den första Juni blifvit
förklaradt; på denna grund vore det för flere
orsakers skull nödvändigt att han begåfve sig till Aars och
derifrån möjligen till Köpenhamn, och derföre läte han
nu fråga, om Erik Grubbe ville göra följe, så långt
omständigheterna ville tillåta; de kunde i alla fall få
den saken slutad, som de hade till sammans med
några från Aarhus, och hvad Köpenhamn anginge,
så visste stiftsbefallningsmannen, att Erik Grubbe
hade mera ärende dit än nog vore.
Erik Grubbe svarade härpå, att han skulle vara
redo till resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
