Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
Med detta besked red derpå budet hem.
Nu talade Ane och Erik Grubbe länge om hvad
som skulle göras, medan han var borta, och det blef
då äfven bestämdt, att Marie skulle resa med till
Köpenhamn och stanna hos sin faster Rigitze ett års
tid eller två.
Det nära förestående afskedet hade gjort dem
båda lugnare, men den gamla tvisten var nära att
låga upp igen, då de kommo att tala om, hvilka af
sin saliga mors smycken och kläder, Marie skulle
föra med sig; det blef likväl i vänlighet uppgjordt, och
Ane gick för att lägga sig tidigt, då det nog kunde
behöfvas, att morgondagen gjordes så lång som
möjligt.
Strax derefter tillkännagåfvo hundarna nytt
främmande.
Denna gång var det imellertid ingen annan än
sockenpresten i Tjele och Vinge, herr Jens Jensen
Paludan.
Med ett »god qväll i huset!» trädde han in.
Det var en axelbred, starkt bygd man med långa
lemmar och lutande hufvud; rund om ryggen var han
också, och hans hår var stort som ett kråkbo,
grå-sprängdt och okammadt, under det hans ansigte hade
en sällsam stark, jemn och tillika ren, blekröd färg,
som icke väl passade till de grofva, knottriga
an-sigtsdragen och de buskiga ögonbrynen.
Erik Grubbe bad honom sitta ned och frågade
honom, huru det gick med hans höbergning. Talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
