Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
och med kritisk blick betraktat sina temligen väl
formade ben. Omsider hade hon ledsnat vid det
och hade ropat, och nu satt hon och skrattade af
alla krafter och gungade öfverdådigt fram och
tillbaka med benen.
Marie ryckte på axlarna och ville med ett halft
misslynt leende vända sig om åt fönstret igen; men
Lucie sprang ned från bordet, tog henne om lifvet
och tvang henne att sätta sig på en liten halmstol,
som stod bredvid.
»Hör, fröken!» sade hon, »vet hon något?»
»Nå!»
■Hon glömmer att få sitt bref skrifvet, och
klockan half tu ha vi de främmande, så hon har knappa
fyra timmar på sig. Vet, hvad de skola ha?
Gylden-soppa, flundror och annan sådan flat fisk, stekta höns
i rostadt bröd med vin och Mandsfeldskaka med sött
plommonmos. Fint är det; fett är det min själ icke.
Frökens käraste kommer då också!»
»A prat, strunt», utbrast Marie, förargad.
»Gud fader bevare oss! Det är då hvarken
lysning eller förlofning, för det jag säger det. — Jag
kan då inte förstå, fröken, att hon icke tager sig mera
af sitt syskonbarn! Det är den dägeligaste, lustigaste
karl, jag vet. Si’kka fötter han har! — Och
kungligt blod är det i honom; en kan se det bara på
hans händer, så pin-små de äro! — å, och så liksom
de vore stöpta — bara hans naglar, de äro icke
större än halfskillingar och så röda och runda. — Hvad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
