Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
och steg upp, då de ropade på henne der nere, och
derpå gick hon, med en skälmsk vink till Marie.
Marie suckade, gick bort till fönstret och såg
ut, ned på Sankt Nikolai gröna, svala kyrkogård, på
kyrkans röda murar, bort till slottet med det ergiga
koppartaket, bort öfver Holmen och Repslagarbanan,
rundt om till Osterport med dess spetsiga spira och
till Hallandsås med dess trädgårdar och träskjul och
det blånande Sundet utanföre, som gick i ett med
den blå himlen, bort under hvilken hvita, vekt
formade skymassor långsamt sväfvade öfver till den
skånska kusten.
Tre månader hade hon nu varit i Köpenhamn.
Då hon reste hemifrån, trodde hon, att det att lefva
i Köpenhamn var något vida olikt det, som hon
nu visste att det var. Det hade aldrig fallit henne
in, att det kunde vara mera ensamt der än på Tjele
herregård, hvarest hon likväl hade haft ensligt nog.
Af sin far hade hon intet sällskap; han var alltid
så helt och hållet sig sjelf, att han aldrig kunde vara
något för andra; han blef icke fjorton år, när han
talade med en fjortonåring, och han blef icke qvinna,
derför att han talade med en liten flicka; han var
alltid på andra sidan femtiotalet, och han var alltid
Erik Grubbe.
Fadrens mätress, som herskade som om hon
varit fru i huset, kunde Marie icke se utan att allt
stolt och bittert, som fanns hos henne, strax blef
väckt. Denna grofva, hersklystna bondqvinna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
