Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
aldrig förr lagt märke till, att han hade ett litet
rosenrödt ärr i pannan.
Hon tittade förstulet ned på sina händer, drog
litet på munnen — hon tyckte de voro för korta i
fingrarna.
3-
Vintern kom. Det blef härda tider för skogens
djur och markens foglar; det blef fattig jul inom
ler-klenade väggar och skutornas spanter.
Vesterstran-den stod full med vrak; der voro isade skrof,
splittrade master, bräckta båtar och döda skepp. Rikdom
låg der och rullade vid strandbrädden, slets och
krossades till gagnlösa spillror, sjönk, dref af eller
gömdes i sanden; ty det var storm och styggt haf
och dräpande kyla, så det icke var tag att taga för
menniskohänder. Himmel och jord gingo i ett af
den yrande frostsnön; den välte in öfver fattigdom
och paltor, genom otäta luckor och spruckna fönster,
pinade sig under takfot och dörrar till välstånd och
brämade kappor. Tiggare och vilsefaret folk frösö
ihjel i lä af grafvar och diken, fattigman dog af köld
pä sitt halmläger och för rikemans kreatur gick det
litet bättre.
Så lade sig stormen och det blef stilla,
genomträngande köld. Det blef dyra tider för land och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
