Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
hat till den fiende, som skall föra alla de fasor med
sig, som man redan genomlidit i sin fantasi!
Huru de vråla af raseri öfver att de äro så
vanmäktiga, som de tro, och, Gud i himlen, hvilka böner,
hvilka vansinniga böner!
Vagnarna hålla stilla midt på gatan, tjenstefolk
sätta sina korgar och ämbar från sig i förstuguqvistar
och portgångar, och här och der komma enskilda
hastigt ut ur husen, klädda i sina bästa kläder, röda
i synen af ansträngning, och de se sig förvånade
omkring, se nedåt på sig, fara omkring bland
menniskorna och prata ifrigt för att leda uppmärksamheten
från deras fiffiga utseende. Hvad tänka de på? Och
hvarifrån komma alla dessa lurfviga, druckna karlar ?
Det hvimlar af sådana, de ragla och ropa, gräla och
falla, de sitta på trappstenarna och äro sjuka, de
gapskratta, jaga efter qvinnorna och vilja slåss med
männen.
Det var den första rädslan — instinktens rädsla.
Efter middagen var den förbi. Man hade blifvit
kallad till vallarna, hade arbetat med helgdagskrafter,
hade sett grafvar fördjupas och bröstvärn höjas under
sina spadar; soldater hade tågat förbi, handtverks-
»
svenner, studenter och adelstjenare höllo vakt med
allsköns besynnerliga vapen, kanoner hade kört upp,
kungen hade ridit öfver vallen och man visste han
skulle stanna — det var rimlighet i sakerna, man blef
rimlig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
