Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
väsnens icke så, här kommer Gyldenlöv’,
generallöjtnanten!»
En lång gestalt red förbi.
»Länge lefve Gyldenlöv’! Den tappre
Gyldenlöv’», vrålade hopen.
Man svingade hattar och mössor och ropen ville
aldrig taga slut. Så red skepnaden bort åt vallén.
Det var general-löjtnanten för milisen, öfversten
för häst- och fotfolket, Ulrik Christian Gyldenlöve,
konungens halfbroder.
Mängden skingrades, det blef färre och färre,
snart blott några få.
»Det är i alla fall kuriöst nog», sade Gert
färgare. »Här slå vi hufvudet sönder på den, som talar
om fred, och skrika oss hesa för den, som mest är
skuld till kriget.»
»Gud i våld, Gert Pyper, Gud i våld och en
önsklig god natt», sade köpmannen afbrytande och
skyndade sig från honom.
»Han tänker på Mettes toffel», mumlade färgaren;
derpå gick äfven han.
Borta på trappan satt Jesper Kiim ensam qvar
och höll om sitt värkande hufvud, och uppe på vallen
gingo vakterna långsamt fram och tillbaka, stirrande
ut öfver det mörka landet, der allt var stilla, alldeles
stilla, fast tusenden af fiender lågo der ute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
