Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ugnen’ i natt. Den tyske bryggaren har nog eldat
honom för strängt.»
Den värkbrutne började krafla upp för
vallsluttningen. Daniel Knopf, på grund af sin växt äfven
kallad Lifsens Korthet, var en rik storköpman på
några och tjugu år, och var lika känd för sin rikdom
som för sin skarpa tunga och sin fäktkonst. Han
umgicks mycket med den unga adeln, det vill säga
med en bestämd krets, som var känd under namn af
»le cercle des mourants», som särskildt bestod af
de yngre män, som stodo hofvet närmast. Ulrik
Frederik var själen i denna krets, som var mera
lef-nadslustig än intelligent, mera ryktbar än omtyckt,
men egentligen lika beundrad och afgudad som
ryktbar.
Till hälften som informator, hälften som hofnarr
lefde Daniel med dessa menniskor. Han färdades
icke med dem på allfars väg eller i adliga hus, men
i fäktsalen, i vinhusen och på herbergena var han
alldeles oumbärlig för dem. Ingen kunde tala så
vetenskapligt om bollspel och hunddressur eller så
salvelsefullt om finter och pareringar. Ingen kände vin som
han. Han hade djupsinniga teorier om tärningspel
och älskogskonst och kunde tala långt och lärdt om
det förkastliga i att korsa det inhemska stot med
Salzburgshästar. Han hade till sist anekdoter om
allt, och, hvad som utomordentligt imponerade på
de andra unga karlarne, han hade bestämda
meningar om allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
