Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
»Prins af Canarien, I talar bara tok, om I tror
att jag var i lag med er i natt!»
»Men hvad tusan pocker är det då åt honom?»
ropade Ulrik Frederik otåligt.
»Herr Gyldenleu», svarade Daniel allvarsamt och
såg upp på honom med tårar i ögonen, »jag är en
eländig menniska.»
»Han är en krämarhund, är han! Är det någon
silkeskuta han är rädd för att svensken skall taga?
Eller ömkar han sig för att det skall blifva
stillestånd i hans handel och menar han hans saffran skall
tappa kraften och mögeln komma i hans peppar och
kardemumma ? En sådan styfversjäl han är! Som det
icke funnes annat för en god borgare att taga sig nar
af, än om hans struntna kram går fan i våld, nu när
det tecknar sig till fall för både kung och rike!»
»Herr Gyldenleu 1»
»Ä, drag han åt helvete med sina tårar!»
»Nej, herr Gyldenleu!» sade Daniel högtidligt
och trädde ett steg tillbaka, »ty hvarken jag klagar
öfver afbräck i näring eller mistning af pengar eller
pengars värde; jag bryr mig fanden ock en styfver
om sill och saffran, men skickas bort som en spetälsk
eller landsförrädare både af officerare och gemena,
det är en syndens orätt mot mig, herr Gyldenleu; —
derför har jag legat i gräset i natt och gnält som en
skamfilad hund, som blifvit utstängd, för det har jag
krupit och vändt mig som det uslaste krypande
djur och ropat till himmelrikets Gud i min sorg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
