Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
vanmakt, och gått till rätta med honom, hvarför jag
allena skall platt förkastas, hvarför min arm skall
anses för vissen och oduglig att föra vapen och gevär,
alldenstund det rustas ut både tjenare och
handtverks-lärlingar . -.»
»Men hvilken för glatta satan har då afvisat
honom?»
»Jo, herr Gyldenleu, jag lopp till vallen som de
andra de lupo; men kom jag till ena hållet, sade de,
de icke kunde vara flere, och kom jag till det nästa,
sade de spottvis, att de bara vore ringa borgare;
der vore ingen plats för adelspersoner och förnämt
folk, och annat sådant snack; men det fanns också
de håll, der de sade, att de icke skulle hafva något
att skaffa med ofärdiga, derför att det var olycka
med dem och kulorna drogo sig efter dem och de
voro alldeles icke angelägna om att onyttigt
hazar-dera sina lif och lemmar genom att hafva en sådan
menniska bland sig, som Vår Herre hade stämplat.
Så supplicerade jag hos generalmajor Ahlefeldt om
att få ett ställe mig anvisadt, men han bara riste på
hufvudet och log: det var då icke heller så rasande
galet, att de behöfde fylla leden med så stackota
stumpar, som mera skulle vara dem till olägenhet än
till hjelp.»
»Men hvarför gick han icke till några af de
officerare, han är bekant med?»
»Det gjorde jag också, herr Gyldenleu; jag
tänkte strax på cirkeln och fick också tala med två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
