Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det också mer än orsak nog till att komma på
allsköns missmodiga och underliga tankar.»
»Nej, hjertans kära jungfru Sofie! I får för
lefvande Gud icke falla i gråt; I utmålar Eder allting
alltför dystert
Tousjours Mars ne met pas au jour
Des objects de sang et de larmes
Mais»
och han grep hennes hand och förde den upp till
sina läppar
». . . . tousjours 1’Empire d’amour
Est plein de troubles et dalarmes.»
Sofie såg naivt upp till honom.
Hvad hon var vacker! Ögats mäktiga sugande
natt, der dagen qvälde fram i strömmar af tätt
följande ljusglimtar som en svart diamantsten, som glittrar
i solskenet, läpparnas smärtsamt sköna båge, kindens
stolta liljeblekhet, som långsamt försvann i rosengylne
rodnad, lik en sky, som morgonsolen lyser på, och
mörkådrade som skära blomblad de fina tinningar,
som hemlighetsfullt förlorade sig i det mörka håret. . .
Hennes hand skälfde i hans, kall som marmor;
hon drog den försigtigt till baka och slog ned
ögonen. Sömnaden gled ur hennes sköte, Ulrik Frederik
böjde det ena knät mot marken för att taga upp det
och blef liggande i den knäböjande ställningen.
»Fröken Sofie!» sade lian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
