Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
gladt, hans tänder voro så hvita, och hvad hans mun
var vacker, så fin och liten.
Ju längre hon såg på honom, dess vackrare
föreföll han henne, och hon började att undra öfver, att
hon hade tänkt sig honom större eller annorlunda i
det hela. Hon glömde alldeles sin rädsla och tänkte
endast på allt det pris och beröm, hon hade hört om
honom. Hela tiden såg hon på honom och hon
förestälde sig honom i spetsen för sina skaror, stormande
framåt under menniskornas jubel och allting vek eller
blef kastadt till sides som böljorna kastas till sides,
när de skummande hoppa upp mot en seglares breda
bringa. Kanonerna dånade, pallascher blänkte och
kulor hveno i den ovädersmörka röken; men han
sprängde framåt, käck och rak, och vid hans
stigbyglar släpade segren, som det stod i krönikan, hon
hade läst.
Full af beundran och hänförelse lyste hennes öga
på honom.
Genom en plötslig rörelse fångade han blicken.
Han vände hufvudet åt sidan, såg ned och hade svårt
för att undertrycka ett triumferande leende; derpå
reste han sig upp och låtsade som om han först nu
fick öga på Marie Grubbe.
Fru Rigitze sade, att det var hennes lilla
brorsdotter och Marie gjorde sin kompliment.
Ulrik Christian blef förvånad, och derpå litet
gäckad af att fa höra att de ögon, som sålunda hade
sett på honom, voro ett barns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
