Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
rädd i denna tystnad och tordes icke le mot honom,
utan gömde sig bakom hopen; då såg han sig om
med en frågande, underligt vemodig blick, och den
fäste sig på henne, den blicken, och hon trängde sig
fram genom folkhvimlet, kastade sig ned strax
framför hans häst och denne satte sin kalla jernsko på
hennes nacke .. .
Hon vaknade, satte sig upp i sängen och såg
sig förvånad omkring i den kalla, månljusa
kammaren: ack, det var blott en dröm! och hon suckade,
hon ville likväl så gerna visa honom, huru högt hon
älskade honom. — Ja, så var det, hon hade icke vetat
det förr, hon älskade honom. Det var för henne
som hon låge i eld, vid den tanken, det skimrade
för hennes ögon och alla hjertats pulsar slogo, slogo,
slogo. Hon älskade honom; huru underligt det var
att säga, hon älskade honom! Så härligt var det, så
stolt, så mäktigt verkligt, men likväl så overkligt.
Herre Gud, hvad kunde det båta, att hon älskade . . .
och hon fick tårar i ögonen af medlidande med sig
sjelf — men i alla fall! och hon gömde sig lugnt
och mjukt under kudden igen, det var i alla fall skönt
att ligga och tänka på honom sålunda och på sin
kärlek, sin stora, stora kärlek.
Nästa gång Marie såg Ulrik Christian var det
ingen känsla af osäkerhet hos henne, tvärtom, den
hemlighet, hon bar pä, gjorde henne betydlig i
hennes egna ögon och farhogan för att röja den gjorde
hennes väsende mera beherskadt, nästan fullvuxet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
