Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
kansvärda sjukdom gifver Eder till att onödigt
begabba en kyrkans ringa tjenare, som endast gör sin
pligt genom söka att vända edra tankar till det
för Eder visserligen ena nödvändiga. Ack, höge
herre, det hjelper blott litet att spjerna mot udden!
Har icke den förtärande sot, som hafver slagit eder
lekamen, lärt Eder, att ingen kan undgå Herrens
straffdomar och att himlens gisselslag falla på höga
som på låga?»
Ulrik Christian afbröt honom skrattande: »Nu
talar I, helvetet fortare mig, som en vettlös pojke;
det, som gnager mig, det har jag ärligen och
redligen skaffat mig sjelf, och derest I tror, att himmel
eller helvete skickar sådant på folk, så skall jag säga
Eder, att de få det genom drick och genom
natt-svirande och genom galanteri, och sådana saker, det
kan I lita på. Nå, men flytta han mig nu sina
höglärda ben ut ur rummet här det fortaste han kan;
eljest skall jag...»
Här fick han ett af sina anfall och medan han
vred och våndade sig under häftiga smärtor, svor
och förbannade han så hädiskt och så besynnerligt
förfärligt, att presten blef blek af harm och rädsla
och bad till Gud om styrka och öfvertygande
kraft, att det likväl måtte förunnas honom att göra
denna så hårdt försummade själ tillgänglig för
religionens sanning och härliga tröst, och då den
sjuke åter hade blifvit lugn, började han åter: »Herre,
herre! Med gråtande röst anropar och bönfaller jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
