Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Eder att låta vara sådant vederstyggligt bannande
och svärjande; betänk likväl att yxen redan ligger
vid trädets rot och att det snart skall afhuggas och
kastas på elden, om det fortfar i sin ofruktbarhet och
icke i den ellofte timmen spricker ut i blomster och
sätter frukt! Låt vara eder olycksaliga
motspänstighet och kasta Eder full af ruelse och bön för vår
frälsares fötter...»
Ulrik Christian hade, då presten började, satt
sig upp på hufvudgärden och nu visade han hotande
mot dörren och ropade den ena gången efter den
andra: »H’raus, prest! hraus, marche! Jag lider
honom icke längre!»
»Och, käre herre», fortsatte presten, »om I gör
Eder hård, derför att I misströstar om att finna nåd
derför att edert syndaberg är så omåttligt, så hör
då med jubel, att Guds nåds källsprång är
outtömligt. . .»
»Galna presthund, går han nu!» hväste Ulrik
Christian fram mellan de sammanbitna tänderna, »ejns
— zwej —1»
»Och om edra synder vore röda som blod, ja,
som tyriskt purpur ...»
»Rechtsum!»
»Han likväl skall göra dem hvita som
Libanons ...»
»Så skall då också sankt Satan och alla hans
heliga englar», vrålade Ulrik Christian, i det han
sprang upp ur sängen, ryckte en värja från vapen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
