Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
Ulrik Christian, »hvad är du prest för, när du icke
kan hjelpa? Bed, för Guds skull bed; finns det inga
böner i din mun? eller gif mig ditt vin och ditt bröd,
der är ju frälsning, säga de, i vinet och brödet; eller
är det lögn, lutter försmädlig lögn? Jag vill krypa
för din Gud som en ångerfull pojk, han är ju så stark,
så orättfärdigt stark, så tröstlöst mägtig; gör honom
god, din Gud, gör honom god emot mig, jag böjer
mig> jaS böjer mig, jag kan ju icke mera!»
»Bed!»
»Ja, jag vill bedja, jag vill bedja så mycket det
behöfves — ja!» och han lade sig på knä i sängen
och knäppte hop händerna, »är det rätt?» frågade
han och såg bort till herr Jens, »och hvad skall
jag säga?»
Presten svarade icke.
En stund låg Ulrik Christian så och stirrade
uppåt med stora, feberstrålande ögon, »jag har inga
ord, prest!» snyftade han, »Herre Jesus! de äro borta
alla sammans», och han sjönk gråtande i hop.
Plötsligt for han upp, grep sin värja, bröt i tu
henne och ropade: »Herre Jesus Kristus, se, jag
bräcker min värja!» och han höll de blanka
klingstyc-kena i vädret: »pardon, Jesus, pardon!»
Presten talade nu försoningens ord till honom
och skyndade sig att gifva honom nådemedlen, då
han icke tycktes hafva långt qvar.
Så kallade herr Jens på skomakars Ane och gick.
Då sjukdomen ansågs för smittsam, kom ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
