Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
af de närmaste in till den sjuke; men i ett gemak
nedanför voro några slägtingar och vänner,
konungens lifmedikus och ett par hofkavaljerer samlade för
att mottaga de besök af adelspersoner, gesandter,
officerare, hoffolk och rådsherrar, som kommo för att
fråga om hans befinnande. Sjukrummets fred blef
derföre icke störd och Ulrik Christian var åter allena
med skomakars Ane.
Det började skymma, Ane lade några bränder
på elden i kaminen, fick ett par ljus tända, tog fram
sin bönbok och satte sig lugnt till rätta; hon drog
sin mössa framåt och föll snart i sömn. Ute i
förrummet hade en fältskär och en lakej blifvit
posterade, i händelse något skulle påkomma; de lågo
nu båda två på golfvet fram vid fönstret och spelade
tärning på halmmattan, för att det icke skulle skramla,
och de voro så upptagna af sitt spel, att de icke
märkte, att det var en person, som smög sig genom
rummet, förr än de hörde sjukrummets dörr sluta sig
efter den.
»Det var medikus», sade de, och sågo förskräckta
på hvarandra.
Det var Marie Grubbe.
Hon närmade sig ljudlöst sängen och lutade sig
öfver den sjuke, der han låg stilla och blundade. I
det dåsiga, osäkra ljuset såg han så blek och
främmande ut, pannan så likblek, ögonlocken så sällsamt
stora och de magra, vaxgula händerna famlade matta
och hjelplösa kring på det mörkblå bolstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
