Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
— ja visst, det var vin, jag drack! ha, ha, lustig,
mein Kind, lustig; kyss mig, min unge!
Herzen und Küssen
Ist Himmel auf Erd . . .
kyss igen, mitt socker, jag är så kall, men du är
rund och varm . . . kyss mig varm! — och du är hvit
och trind och hvit och len...»
Han hade slagit sina armar om Marie och klämde
det förskräckta barnet intill sig. I det samma
vaknade skomakars Ane och såg den sjuke sitta och
gyckla med ett främmande fruntimmer. Hotande höll
hon sin bönbok upp i vädret och ropade: »hraus du
höllisch Weib — sitzt mich das lose Ding und
tände-liret mit de sterbende Gnad’! hraus wer du bist —
elender Böte des Menschenfeindes, des lebendigen
Teufels 1»
»Teufel!» vrålade Ulrik Christian och slängde
förfärad Marie Grubbe från sig. »Vik bort, Satan!
ut, ut!» och han slog kors på kors, »o, du
förbannade djefvul! du vill föra mig till synd i min sista
andedrägt, i den sista timmen, då man skall vara så
försigtig, bort, bort i Herrens välsignade namn, du
förbannade skepnad!» Med vidt utspärrade ögon och
förfäran i hvart drag stod han upp i sängen och
pekade mot dörren.
Mållös och utom sig af rädsla störtade sig
Marie ut.
Den sjuke kastade sig ned och bad och bad,
under det skomakars Ane högt och långsamt läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
