Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
i pomp och prakt, van vid att taga i furstestil hvart
steg, han tog, och detta var så helt och hållet
annorlunda. Dagar gingo och veckor gingo med
dåd-löst grubbel och dödfödda planer, han kände leda
vid sin rådlöshet, föll i förakt för sig sjelf, och dertill
tviflet: hade icke hans evinnerliga söl dräpt hennes
kärlek eller hade hon aldrig älskat honom, hon var
så klok, sade de, ja visst var hon klok, men var hon
sä klok, som de sade? A nej, hvad var då kärlek,
när hon icke älskade, och likväl, och likväl...
Bakom Christoffer Urnes trädgård gick en liten
gångstig, icke bredare än att en man kunde klämma
sig igenom den; den vägen var det Ulrik Frederik
måste gå när han skulle besöka sin fästmö, och han
hade då gerna Lifsens Korthet med för att hålla vakt
vid ändan af stigen, på det ingen från gatan skulle
se honom klänga öfver planket.
Det var en lugn, månljus sommarnatt, omkring
tre, fyra timmar öfver sängdags; Daniel hade svept
sig in i sin kappa och satt sig pä återstoderna
af en svinho, som från en tillstötande gård hade
blifvit kastad öfver på gångstigen; han var glad till
mods, en smula drucken och satt och småfnyste åt sina
egna lustiga tankar. Ulrik Frederik var allaredan
öfver planket inne i trädgården. Flädern doftade
starkt, på gröngräset låg lärft på bleke i långa, hvita
stycken, det susade sakta i lönnen öfver honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
