Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
lycka var för stor, och hon blef helt ängslig vid
tanken på, att det likväl ännu bara var planer och löst
tal och löst hopp.
Men fru Rigitze hade grund att bygga på: ej
blott hade Ulrik Frederik betrott henne sina tankar
och bedt henne vara en god förespråkerska hos
Marie, utan han hade också förmått henne att
undersöka, huruvida det skulle vara enligt med
drottningens och kungens nådiga vilja, och dessa hade båda
upptagit det högeligen väl och gifvit sitt bifall;
konungen likväl först efter något betänkande.
Mellan drottningen och fru Rigitze, hennes
fulltrogna väninna och högt betrodda dame, hade denna
förbindelse visserligen under längre tid varit omtalad
och bestämd, men kungen lät sig, utom af
drottningens öfvertalningar, säkert äfven beveka af den
omständigheten, att Marie Grubbe var ett så rikt gifte, ty
kungen hade utomordentligt knappt om penningar, och
visserligen hade Ulrik Frederik Vordingborg i förläning,
men hans praktlystnad och öfverdåd lemnade honom
alltid i brist, och kungen var då ju den, som var
närmast till att afhjelpa den. Då Maries moder, fru
Marie Juul, ju var död, skulle hon få sitt mödernearf, så
snart hon blefve gift, och hennes far, Erik Grubbe, var
den tiden egare af Tjele, Vinge, Gammelgård, Bigum,
Trinderup och Nörbeks herrgårdar, utom strögods
rundt omkring, utom att han hade ord om sig
att vara en skarp hushållare, som ingenting
förstörde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
