Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
än Ulrik Frederik, med tyglarna slaka, pä det stot
skulle fritt kunna böja sitt hufvud; i handen hade
hon en lång bokgren, hvilkens blad hon, ett i ett,
ref af och lät falla i det nu smått sqvalpande vattnet.
»Jag tror, vi få åska», sade hon och följde
uppmärksamt en svag vindpust, som genom sin
hvirflande rörelse frambragte runda, mörkkrusade fläckar
på sjön.
»Låt oss då vända», rådde Ulrik Frederik.
»Icke för guld», sade hon och dref plötsligt sin
häst i land.
I skridt redo de nu rundt kring sjön bort till
vägen och in i storskogen.
»Ack om jag visste», sade Marie, då hon åter
kände skogsfriskheten på sin kind och länge i långa
drag hade inandats dess svalka, »ack, om jag visste»
- längre kom hon icke, men såg med strålande
blickar upp i det gröna löfvet.
»Hvad ville du veta, mitt hjerta?»
»Jo, om skogsluft icke kan göra klokt folk galna.
A, för de många gånger jag har sprungit i Lindum
skog och hållit på med att springa längre och längre
in i det aldra tjockaste och tätaste! Jag var så yrvild
af lustighet och sjöng för full hals och gick och gick,
ryckte upp blommor och kastade bort dem igen och
hojtade efter foglarna, när de flögo upp, till dess jag
strax i ett blef så underligt skrämd och skygg, —
åh, jag blef så beklämd och olycklig, och för hvar
enda gren, som knakade, ryckte det till i mig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
