Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo
•
bort till hästsko-triangeln och strök sina skor öfver
dem, som en lindansare stryker sina skor på ett
hartsbräde, innan han går ut på linan. Derpå såg han i
handen.
»Ja», sade han, »ärelinien är hel och lång, ser
jag, och räcker så långt, den räcka kan, utan att nå
till en krona. Lyckostrecket är för någon tid matt,
men klarnar allt mera och mera. Der är lifsfåran,
den ser ty värr helt illa ut; I måste taga eder väl
till vara, tills I har hunnit till tjugusju års ålder; tills
då är edert lif hårdt och hemligt hotadt, men så
blifver linien klar och stark ända upp i hög
ålderdom, men den skjuter blott ut ett streck — jo likväl,
der är allt en mindre till — ja, I skall få
lifsarfvin-gar i två kullar, det slår icke fel, men få i hvardera.»
Han släppte handen.
»Hör», sade han allvarligt, »der är fara för Eder,
men hvar den hotar, det ser jag icke; dock, öppen
krigsfara, det är det ingalunda; skulle det vara fall
eller annan resevåda, så tag här dessa trekantiga
malakiter, de äro af ett synnerligt slag; ser I här, i denna
ring har jag dem sjelf, de skydda väl mot fall eller
störtning från häst eller vagn. Tag dem med, bär
dem på ert blotta bröst, eller om I låter sätta dem
i en ring, tag då guldet utåt bakom dem, ty de
måste beröra, i fall de skola skydda; och se här en
jaspissten, kan I se, det sitter i den som ett träds
liknelse, den är svåra rar och fin, och god mot
smygande vapenstyng och flytande förgift. Jag beder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
