Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
Ulrik Frederik kysste leende den framräckta
handen, kom med några skämtsamma anmärkningar om
sitt tillstånd gårdagens afton och undskylde sig med
att han, så länge han var i Spanien, aldrig hade fått ett
enda godt rus, derför att spaniorerna icke något
för-stode sig på att dricka, och han tillade, att om han
skulle vara upprigtig, drucke han hellre den oäkta
Alikanten och Malaga-vinet från Johan Lehns
skänkrum eller från Bryhanskällaren, än det äkta, söta
djef-vulsskapet, som vankades der nere.
Marie teg.
Frukostbordet stod dukadt och Ulrik Frederik
frågade, om de icke skulle äta.
Marie skulle ingenting hafva, hon bad honom
ursäkta, att han skulle äta ensam; hon hade ingen
matlust och hennes hand gjorde så ondt, han hade
rigtigt krossat den.
Derpå fick han då veta, huru skyldig han var,
och han ville ändtligen se den sjuka handen, men
Marie gömde den hastigt i sin kjortels veck och såg
på honom, som han sade, med en blick som en tigrinna,
som försvarar sin värnlösa afkomma. Han bad länge,
men det halp icke, derpå satte han sig leende till
bords och åt med en matlust, som in i själen
misshagade Marie. Stilla kunde han imellertid icke sitta,
han måste hvart ögonblick springa till fönstret, och
se ut, ty gatans alla hem-scener voro så nya och
kuriösa för honom, och han fick snart genom detta
ideliga spring halfva duktyget spridt rundt omkring i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
