Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
främst derför, att hon icke kunde låta bli, derför att
hennes vilja ingen makt hade öfver hennes hjerna,
eller hennes hjerna ingen makt öfver hennes vilja.
Ulrik Frederik stod blek och stilla med det flata
af händerna mot frukostbordet, han skalf, så att
bordet darrade och faten skramlade mot hvarandra.
Fruktan var eljest icke bland hans egenskaper, ej heller mod
bland hans brister, men detta hade kommit så oanadt,
var så vanvettigt obegripligt, att han blott med
spökrädsla kunde tänka på den skepnad, som låg liflös
och stilla på golfvet borta vid fönstret. Burrhis ord
om faran, som blänkte i en qvinnas hand, klang för
honom, han sjönk ned på knä och bad; ty all rimlig
säkerhet, all förståndig trygghet hade vikit från
jorde-lifvet och all mensklig vishet äfven; ty det var
himlen sjelf, som regerade, okända andars inflytelse, som
styrde, öfverjordiska makter och tecken, som
bestämde. Hvarföre skulle hon eljest vilja dräpa honom,
hvarföre, Gud, du allsmäktigaste, hvarföre,
hvarföre? . . . Derför att det skulle så vara. Skulle.
Nästan förstulet tog han upp knifven, bröt af
bladet och kastade stumparna in i den tomma
kaminen.
Ännu rörde Marie sig icke.
Han var då icke sårad ? Nej, knifven var ju blank,
och det var intet blod pä hans manchetter, men hon
låg så stilla, dödsstilla; han ilade bort till henne och
upplyfte henne i sina armar.
Marie suckade, slog upp ögonen, såg stelt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
