Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
»Ja, ja, Herre Gud! Visst ljuger jag det, det är
troligt nog, ty här, välborna madame», och han
pekade på sin panna, »här är det som en Jerusalems
förstöring — nig, Magnilie, nig höfviskt och säg den
välborna madame Gyldenleu, huru galen jag blifvit,
— var icke flat! Herre Gud, vi ha ju alla våra små
brister och skröpligheter! Säg det bara, Magnilie,
vi äro ju i alla fall bara så galna, som Vår Herre
gör oss.»
»Ar han verkligen rigtigt galen?» frågade Marie
Magnille.
Magnilie dök förvirradt ned, grep efter Maries
kjortelflik mellan grindens stänger och kysste på den
och såg helt förskräckt ut: »å nej, nej, det är han
icke, Gudi vare lof.»
»Hon är också .. .» och Daniel slog med handen
en krets i luften, »vi taga vara på hvarandra, vi två galna,
så godt vi kunna, det är icke det bästa, men Herre
Gud, galna se, galna gå, med samfäld hjelp de
grafven nå; men det ringes icke efter dem, det får icke
ske. Annars tack för god efterfrågan, många tack,
många tack och Gud i våld.»
»Stanna», sade Marie Grubbe, »I är icke mera
galen än I sjelf gör Er. I skall tala, Daniel; vill I,
jag skall tro så illa om Er, att I är mellanhand mellan
henne, I nämde, och min herr gemål? Vill I det?»
»En stackars, galen karl», qved Daniel och slog
ursäktande med handen.
»Gud förlåte Eder, Daniel, det är skändligt spel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
