Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Karen stod i fönstret och log.
Hunden kom icke, och Ulrik Frederik lockade
och bannades.
»Amy des morceaux délicats»,
sjöng Karen och vinkade med en fyld vinpokal.
»Et de la débauche polie,
Viens noyer dans nos Vins Muscats
Ta soif et ta mélancolie!»
Hon var mycket upprymd, mycket het, och
somliga af sångens toner gingo högre, än de egentligen
skulle.
Ändtligen fångade Ulrik Frederik hunden.
Triumferande bar han honom fram till fönstret,
tryckte törnroskransen ned öfver öronen på honom
och räckte knäböjande honom upp till Karen.
»Adorable Venus, reine des coeurs, je vous prie
accepter de ton humble esclave ce petit agneau
inno-cent, couronné des fleurs ...»
I det samma öppnade Marie Grubbe
trädgårdsgrinden. Hon blef blek, då hon såg Ulrik Frederik
på knä räcka en törnroskrans, eller hvad det var, upp
till den röda, leende qvinnan, och hon bockade sig
ned, tog en sten och kastade den af all kraft mot
henne, men den träffade i kanten af det öppnade
fönstret, så att rutorna klingande regnade ned på jorden.
Karen störtade skrikande bort. Ulrik Frederik
såg ängsligt in efter henne, tappade i
öfverraskningen hunden, men behöll kransen, och stod nu för-
Fru Marie Grubbe. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
