Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
vånad, ond och förlägen och vred den rundt omkring
i sina händer.
»Vänta bara, vänta bara», ropade Marie, »jag
träffade dig icke, men jag skall det nog, jag skall
det nog», och hon drog en lång, tung stålnål med
rubinprydt hufvud ut ur sitt här; denna höll hon
derpå upp framför sig som en dolk och ilade i ett
underligt, småstegigt, nästan hoppande spring upp till
huset; det var som om hon icke kunde se, ty hon
sprang icke rakt fram, utan i sällsamma, osäkra
bugter upp till husets dörr.
Der hejdade Ulrik Frederik henne.
»Gå undan», sade hon nästan qvidande, »du med
din krans.»
»En sådan en», fortfor hon, under det hon vände
sig från den ena sidan till den andra för att smyga
sig in, och stadigt höll ögonen fästa på
dörröppningen, »en sådan en binder du kransar åt, törnroskransar,
ja-a, här är du den veklige herden; har du icke också
en skalmeja? har du ingen skalmeja?» upprepade hon
och snappade i det samma kransen ur hans händer,
kastade den pä jorden och trampade på den, »och en
herdestaf, Amaryllis, med en silkessleif?»
»Låt mig komma fram, säger jag», hotade hon
och lyfte nåldolken mot honom.
Han grep henne om båda handlederna och höll
henne fast; »vill du stingas igen?» sade han skarpt.
Marie såg upp på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
