Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Sti Hög log, förde henne till en liten gräsbänk
der uppe, och de satte sig ned.
Han såg forskande upp på henne.
»Vet I icke», sade han långsamt, skenbart förlägen
och oviss, om han skulle tiga eller tala, »vet I icke,
madame, att det här i verlden finnes en sekret
societet, som man kunde kalla för de melankoliskas
kompani? Det är folk, åt hvilka det allt från
födelsen blifvit gifvet en annan natur och beskaffenhet än
andra; de hafva ett större hjerta och snabbare blod,
de fika och åtrå mera, begära starkare, och deras
längtan är vildare och mera brinnande, än den är
hos den gemena adelshopen. De äro rakt som
söndagsbarn, deras ögon äro mera öppna, alla deras
sinnen äro subtilare i sina förnimmelser. Lifvets
glädje och lust, den dricka de med sina hjerterötter,
under det de andra blott gripa dem med sina grofva
händer.»
Han stannade litet, tog sin hatt i handen och
lät fingrarne lekande glida öfver den fylliga
fjäderbusken.
»Men», fortfor han med mera dämpad röst och
liksom för sig sjelf, »vällust i dägelighet, vällust i
prakt, i alla de delar, som nämnas kunna, vällust i
sinnets innersta rörelser, vällust i lönliga drifter och
tankar, som menniskan sjelf aldrig rätt kan begripa,
allt detta, som för andra tjenar dem, när de äro
orkeslösa, till stackot tidsfördrif eller ful slemhet, det är
för deras själar som läkedom och kostelig balsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
