Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
å stad, endast vi skönja något, som kan liknas vid
ett spår, och äro redo till att svärja på att det är en
allmän kungsväg. Eller har jag orätt, ma chère ? Hafva
vi icke båda två, hvar för sig och hvar för en, då vi
sökte en orsak till vår melankoli, gått bort och ha
valt den första bästa, vi råkade träffa på, till den enda
sanna förklaringen? Skulle man icke tänka, efter det,
hvardera af oss har sagt, att jag ginge omkring,
svårligen betungad af tanken på verldens förgänglighet
och på de ting, som i verlden äro, deras ostadighet
och fåfängelighet, och att I, min hjertans fränka, vore
allt igenom öfvertygad om, att I vore en askunge,
för hvilken dörren är stängd och ljuset släckt, och
som knappt har mod att hoppas ? — Men det betyder
alltsammans bara litet, ty när vi komma in på det
kapitlet, så dricka vi oss så lätt druckna af våra
egna ord och vi rida så härdt på hvar tanke, som vi
bara kunna få grimma på!»
Nere på vägen kom det öfriga sällskapet, och de
följde med dem åt slottet till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
