Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
strålglans i hennes öga och välljudsklang på hennes
läppar. Det var en jubelmättad ro i hennes sinne,
en skylös klarhet öfver hennes tankar, en rik blomning
i hennes själ, en salig känsla af makt och harmoni.
Aldrig hade hon varit så skön som nu, med
lyckans öfvermodiga leende på sina läppar, och i blick
och miner en drottnings stolta ro, och sådan stod
hon nu i grottans hvälfda öppning, ljus emot mörkret
der ute. Hon såg ned på Sti Hög och mötte hans
hopplöst beundrande blick, och hon böjde sig ned
mot honom, lade medlidsamt sin hvita hand på hans
hår och kysste honom. Icke i kärlek, nej, nej! Som
en kung, som skänker en trofast vasall en kostlig ring
till tecken på sin kungliga ynnest och nåd, så gaf hon
honom i lugn gifmildhet sin kyss.
Men derpå! Derpå vek ett ögonblick säkerheten
Irån henne, hon rodnade och slog ned ögonen.
Hade nu Sti Hög gripit till, hade han tagit den
kyssen som mera än en furstlig gåfva, hade han för
alltid mist henne. Men han knäböjde tyst för henne,
tryckte tacksamt hennes hand till sina läppar, steg
derpå ödmjukt till sides och helsade henne djupt och
vördnadsfullt med blottadt hufvud och böjd nacke.
Och hon skred stolt förbi, bort från grottan, bort i
mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
