Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
hon sjöng så tanklöst välbehagligt, liksom smekande
sig sjelf med sin egen röst.
Då öppnades den låga dörren, och Ulrik
Frederiks långa skepnad dök in genom den.
Marie slutade genast att sjunga.
>Ah, madame!» utbrast Ulrik Frederik i en mildt
förebrående ton, i det han med bönfallande åtbörder
trädde bort till henne, »hade jag vetat I skulle låta
Eder inkommodera af min närvaro...!»
»A nej, jag sjöng endast för att hålla mina
drömmar vakna.»
»Amabla drömmar?» frågade han och lutade sig
öfver eldskärmen framför kaminen och värmde sina
händer på dess blanka, röda kopparkulor.
»Ungdomsdrömmar ), svarade Marie och lopp med
handen öfver lutans strängar.
»Ja, alltid är ålderdomen sig sjelf lik!» och han
såg leende på henne.
Marie teg litet; derpå sade hon plötsligt:
»En kan vara rätt ung och hafva gamla
drömmar ändå.»
»Hvad det är för en skön desmanlukt här inne!
— men är eljest min ringhet med i de gamla
drömmarna, madame? — om en törs fråga.»
»Ack nej!
»Det var likväl en tid . . .»
»Bland alla andra tider.»
»Ja, madame, bland alla andra tider var det en
gång en underskön tid, då jag var Eder mycket, myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
