Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
ket kär. Kan I bara minnas en skymningsstund, åtta
dagar efter vårt biläger eller vid det laget? Det var
en blåst och snö ...»
»Alldeles som nu.»
»I satt framför kaminen ...»
»Alldeles som nu.»
»Ja, och jag låg vid edra fötter och edra ljufva
händer lekte i mitt hår.»
»Ja, den tiden älskade I mig!»
»O, alldeles som nu! — och I — I lutade Eder ned
öfver mig, I grät, så tårarne runnö ner på edra kinder,
och I kysste mig och såg så ömt och rördt pä mig,
som om I både en bön för mig i edert hjerta, och så med
ens — kan I minnas det? — så bet I mig i halsen.»
»Ja, du store Gud, hvad jag älskade Er, min herr
gemål! När jag hörde edra sporrar klinga på
trappen, så ringde mitt blod för mina öron, jag skalf
från hufvud och till fot och mina händer blefvo kalla
som en is. Och när I derpå kom in och tryckte mig
i edra armar ...»
»De grace, madame!»
»Ä, det är ju bara döda minnen om en amour,
som för länge sedan redan är utsläckt.»
»Ack, utsläckt, madame! Den glöder dock hetare
än förr.»
»Nej, den är tilltäppt med allt för många dagars
kalla aska.»
»Men den reser sig ur askan som fogeln Fenix,
skönare och eldigare än förr — säg, gör den icke det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
