Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
icke egentligen skett någon olycka; det hade väl
varit en liten oenighet mellan de unga äkta makarna,
men Marie var ännu madame Gyldenlöve, och saken
måste utan stor svårighet kunna föras tillbaka i den
gamla fåran.
Visserligen ropade Marie på skilsmessa och ville
icke höra ett ord om försoning, men det skulle nästan
varit orimligt att vänta annat, genast i den första
hettans färska bitterhet, nu medan alla minnen voro
ömma skador och gapande sår, så att det lade han
ingen vigt vid; det skulle tiden hjelpa, det var han
öfvertygad om.
Det var dessutom en omständighet, af hvilken
han lofvade sig ett icke ringa bistånd. Marie hade
ju kommit nästan naken från Aggershus, utan kläder
och smycken, och hon skulle snart sakna den prakt,
hon hade lärt att anse för en hvardaglighet, och till
och med den enkla kosten på Tjele, den ringa
uppassningen och hela det dagliga lifvets tarflighet skulle
komma henne att längta efter det, som hon hade
öfvergifvit. A andra sidan kunde Ulrik Frederik, han
mätte nu vara så vred han ville, svårligen tänka på
skilsmessa. Hans penningeförhållanden voro icke i
den ordning, att han kunde afvara Maries hemgift,
ty tolf tusen daler voro mycket reda penningar, och
guld och jordagods och annan härlighet vore också
hårdt att blifva af med, när man ändtligen en gång
hade fått dem.
Ett halft års tid gick allting bra på Tjele; Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
